Jag har för första gången tagit mig till London för att uppleva dessa världsstjärnor uppträda. Som bekant blev C2C i Stockholm och Oslo stora besvikelser senast, men det kan man inte säga om London. Proffsigt arrangemang från start till slut, inklusive transporter till och från The O2. Mellan de stora namnens uppträdanden har man dessutom byggt en mindre scen typ vid bakre parkett, så det blir i stort sett oavbruten underhållning.

Som stort Chris Young-fan såg jag naturligtvis mest fram mot hans framträdande vilket var amazeballs som alltid. Scennärvaron och ödmjukheten lyser igenom när han levererar hit efter hit. Och att få höra duetten Think of You där Cassadee Pope dyker upp på scen var fantastiskt.

Jennifer Nettles inleder annars hela festivalen och hon har en oerhört stark pipa. Det är bra tempo och känsla på hela framträdandet, personligen tycker jag dock hon saknar det lilla extra.

Efter Chris Young kändes det svårt att toppa, men Brad Paisley gör ju ingen besviken. Oerhört proffsig och en mix av gamla och nya låtar fick vi höra. Till skillnad från Chris ödmjukhet har Brad mest sig själv i fokus på scen, med övriga musiker som statister. Men det gör inget, för där finns humor, gliringar och en oerhört stark musiker som snabbt ställer om. En ung tjej fick en av Brads gitarrer med uppmaningen att göra en Taylor Swift, andra fick selfies då Brad plockade med sig lurarna på scen. Flera duetter blev det också, Chase Bryant, Chris Young och tro det eller ej, men Carrie Underwood var med på länk också. Inspelat naturligtvis men oerhört snyggt gjort!

Chase Bryant och CAM uppträdde på Yamaha Music Stage som alltså är mellanakt vilket jag såg väldigt lite av för att i stället hinna sträcka på benen m m.

En mycket bra första dag på C2C helt enkelt!

Så… Dagens program blev för egen del ett ganska kort besök på The O2 och C2C2017 då jag del inte är ett superstort fan av Reba och «gammelcountryn» och för att en lördagkväll i London alltid är just en lördagkväll i London ;)

Men, vi hann med ett par av artisterna i alla fall; Dan+ Shay, Bailey Bryan, Hunter Hayes och Seth Ennis.

Bailey och Seth var mellanakter på Yamaha Music stage och stod båda två för riktigt finstämda akustiska framträdanden. Att stå så naket med bara var sin gitarr och varva mellan toppnamn är såklart tufft, men både Seth och Bailey gjorde bra ifrån sig och hade bra snack mellan låtarna.

Hunter Hayes är fortfarande ung och lite ojämn på scen. Tonerna sitter inte klockrent och bitvis får han inte riktigt igång i publiken. Hunter trivs med sin gitarr och en hel del intensivt fingerspel på elplankan blev det. Kvällens bästa av Hunter Hayes var Yesterdays Song och den ödmjukhet han visar mellan låtarna är naturligtvis både klädsamt och positivt.

En överraskning för mig var däremot att Dan+ Shay var så’na oerhört skickliga liveartister! Trots en relativt kort karriär drog de igång hela The O2 och höll hela publiken på fötter genom hela showen! Att deras sång är fantastisk gör ju inte saken sämre – för egen del blir det till att fylls på Spotifylistan med mer Dan+ Shay efter det här – helt klart!

Så, jag låter andra rapportera om Darius Rucker och Reba McIntyre, så får ni hålla till godo med ovanstående betraktelser så länge.

Dagens bonus: Basisterna hos både Dan+ Shay och Hunter Hayes gick all-in batshit crazy med sina långa hårmanar, headbangandes och påplatsenhoppandes med stor intensitet i bakgrunden – musikglädjen gick inte att missa där – riktigt kul!

Även om min hustru kallar mig för full-blown-country-addict, så valde jag bort några enstaka akter även på söndagen. I ärlighetens namn så var planen att vi skulle se Brothers Osborne men tappade tiden i city och kom i stället direkt till Maren Morris. Och jisses så tacksam jag är över det. Måhända är Maren fortfarande rätt ung och färsk på stora scen, men jädrar vilken skön stil hon har. Låtarna är lite tyngre och långsammare, vilket kanske inte får upp folk på fötter på samma sätt som Dan+ Shay, men hon levererade stort från start till slut. Allsången under «My Church» var härlig med anslag av väckelsemöte, utan inslag av predikan. Maren visar också att hon både har sången och kan sin gitarr, helt klart en bra konsert som jag gärna ser igen.

En av mellanakterna var Lucie Silvas, och även om jag ett kort tag var på väg ut mot baren, så gick det inte att lämna arenan när hon körde sina låtar. Yamaha Music Stage var lite otacksam för artisterna med bara akustiska instrument, i den bakre änden av parkett, riktad mot en liten del av publiken. Men det var inga problem för Lucie Silvas, som verkligen hade scennärvaro, talade avslappnat mellan låtarna till publiken, och levererade riktigt bra musik!

Och som avslutning på hela festivalen… Zac Brown Band. Oh. My. Gosh. Jag lyssnar bara då och då på ZBB, men när den här konserten var över insåg jag att jag hade sjungit med i stort sett varje låt. Och vilka framföranden. Zac Brown Band fick upp hela The O2 på fötter redan i första låten och vi stod sedan upp hela konserten! Ett par ballader fick delar av publiken på läktarna att sätta sig, men annars var det ett osannolikt drag från första taktslaget! Och när bandet drar igång Queens Bohemian Rapsody vet jublet inga gränser. Nej, det är inte country, men det är ett musikaliskt mästerverk, på brittisk mark, och det framförs helt galet bra. Och mer flörtar med britterna blev det i form av Baba O’Riley, den gamla The Who-låten, vilken också fick många att öppna struparna till fullo. Men såklart är det de egna låtarna som bär upp hela showen, jag har svårt att hitta vilken låt som gjordes bäst, möjligen Toes, eller Homegrown. Eller Jump Right In, eller Sweet Annie, eller Loving You Easy, eller… En mäktig avslutning på en härlig festival i dagarna tre, och det märks att britterna fullkomligt älskar Zac Brown Band.

Oavsett om du är all-in-country, eller bara börjat sniffa på genren, så är C2C en fantastisk möjlighet att se flera världsartister på kort tid. Jag kommer garanterat återvända 2018, även om jag nog kommer invänta artistsläppen lite mer inför nästa år.

Min Top5 för C2C2017 blir som följer;
Zac Brown Band
Chris Young
Brad Paisley
Dan+Shay
Maren Morris

See y’all next time ;)

//Rikard