Jag ska här gå in på GRAM PARSONS, hans korta liv och karriär som skapade en helt ny musikart.
Gram (egentligen Cecil Ingram Connor III) föddes den 5 november 1946 in i ekonomiskt välstånd, då hans mor var en Snivley, citrusmagnater och en av Floridas rikaste familjer. Namnet Parsons kom från moderns andra(misslyckade) äktenskap.
Gram blev familjens rebell. Han bestämde sig tidigt för att bli musiker och tillsammans med bland andra Kent Lavoie, (senare «Lobo» med hitlåtar som «Me and you and a dog named Bo«) bildade han som femtonårig gruppen The Legends.
The Shilohs, 1965, mötte en del uppmärksamhet och efterföljaren The Interna-tional Submarine Band fick snart ge ut en skiva. Lee Hazlewood, producent åt bl.a. Duane Eddy och själv en framgångsrik countrysångare, bl.a. tillsammans med Nancy Sinatra, producerade skivan «Safe at home» som räknas som den första riktiga countryrockskivan och Grams karriär gick spikrakt framåt. 1968 involveras han med The Byrds som han lämnar 1969 för att starta The Flying Burrito Brothers. Under denna tid blir han också god vän med The Rolling Stones, och deras countrylåtar (t.ex. «Honky tonk women/ Country Honk» «Dead Flower» och «Wild Horses», den senare även inspelad av Burritos) var klart influerade av Gram. Ett redan tidigare stort drogberoende minskade inte direkt av kontakten med Stones, Keith Richard sa vid ett tillfälle att «Gram Parsons skaffar bättre knark än maffian«.
Bilder på flera av Burritos skivomslag visar också Grams scenkostym, vit med dekoration av cannabisblad.
1972 möts Gram Parson och Emmylou Harris.
Ljuv musik uppstod på mer än ett sätt, och ett bestående resultat av deras förhållande blir två klassiska album, «GP» och «Grievous Angel», den sistnämnda utgiven efter Grams död. 1973 görs liveskivan The Fallen Angels» där man tydligt kan uppleva Grams oskärpa. Han dör samma år, som resultat av en överdos. Många spekulerar i medvetet självmord, men ingen coroner hann undersöka riktigheten i detta, liket stals av roadmanager Phil Kaufmann, som brände kroppen och begravde askan vid The Joshua Tree National Monument, utanför Los Angeles, Californien, enligt en tidig och väl känd överenskommelse dem emellan.
Emmylou Harris bär arvet av Gram och hans musik. En minnesplatta för Gram producerades härom året av henne. En riktig klassiker!!
Ett fantastiskt köp i skivdisken: «GP» och «Grevious Angel» på en och samma CD – dessutom till lågpris. Missa den inte! Lyssna även på Flying Burrito Brothers «The Gilded Palace of sin» och The Byrds «Sweetheart of the rodeo». På Byrds-LPn fick Grams sång retuscheras och Roger McGuinns läggas på, beroende på kontraktsbråk med Lee Hazlewood och LHI-records. En nyutgåva utkom senare med Grams sång.
Gram Parsons var en lysande artist. Långt hår och country fanns inte. Han skapade det. Countryrock fanns inte. Han skapade den. Fast han kallade den «Cosmic american music«. Enkelt uttryckt en totalmusik, byggd på country och blues – som rock ‘n’ roll men med mera genuina countryinfluenser.
Han levde ett intensivt och självdestruktivt liv. När han dog var han inte ens fyllda 27 år. Hans musik är stor, oförglömlig och ofta oerhört vacker. Den som inte får gåshud av Grams och Emmylous duetter har inte förstått någonting….
Lasse Håkansson