Varje år, sedan ett antal år tillbaka, anordnar bandet Alabama en Fan Appreciation Weekend, för att visa sin uppskattning för sin trogna skara fans.
Allt utspelar sig i den lilla staden Fort Payne, Alabama, som har drygt 14 tusen invånare varav tre av dom är Teddy Gentry, Jeff Cook och Randy Owen. Här finns också ett museum dedikerat till bandet samt deras fanclub och shop.
2015 års program bestod av fyra dagar, 18-21 juni. De tre herrarna hade varsin dag då de fick visa upp sig i andra konstellationer och det hela avslutas med en Alabamakonsert. Biljetterna till konserten kostade 20 dollar och var enbart tillgängliga för fanclubens medlemmar så långt dom räckte.
Vi fick syn på att detta skulle gå av stapeln när vi skulle befinna oss i Nashville, så vi låg på och lyckades få biljetter till konserten. Detta kunde vi ju bara inte missa. Förmodligen enda chansen för oss att någonsin få se Alabama live.
Det var med spänd förväntan vi, den 21 juni, satte oss i bilen för att köra den 26 mil långa sträckan från Nashville till Fort Payne. Trafiken och vägarbeten sinkade oss lite och vi blev allt mer stressade. Skulle vi hinna fram i tid? Vi hade inga detaljer kring hur det hela skulle gå till, hur många biljetter som var sålda. Skulle det vara ute i den stekande solen?
När vi kom fram slogs jag direkt av hur liten staden var. Det var inte svårt att se vart det hela skulle gå av stapeln. Alla verkade vara på väg åt samma håll. Parkeringen såg redan full ut, men vi lyckades hitta en plats. Solen stekte och det var runt 35 grader varmt. Hur skulle detta bli? Med spänd förväntan gick vi in till museet för att hämta ut biljetterna. Tre härliga damer välkomnade oss och gav oss våra entréarmband. Det hela kändes väldigt enkelt. Inte riktigt vad jag hade förväntat mig när det handlade om ett så stort band. Museet och fancluben ligger i ett litet slitet hus som visade sig ha varit en gammal bilförsäljningsfirma. Konserten skulle hållas inomhus i den gamla bilutställningshallen. Hopfällbara stolar var utställda och en scen var uppbyggd längst in. Luftkonditionering fanns det ingen. Det hela gav en härligt avslappnad känsla. Det var en kille som kollade armbanden när man gick in, i övrigt såg jag inga vakter.
Innan bandet kom på, var det en ung tjej som vunnit en talangtävling som bandet hållit tidigare i veckan. En vacker röst hade hon och sjöng någon form av religiösa sånger som många i publiken sjöng med i. Det blev nästan lite kyrklig känsla av det hela.
Sedan kom bandet på. De spelade många av sina gamla hits. Mountain Music, Song of the South, I’m in a Hurry och Born Country för att nämna några. Stämningen på konserten var fantastisk. Man kunde verkligen se och höra att detta var riktiga fans. Det sjöngs med, dansades och vrålades. Applåderna ville inte ta slut.
Alabama in i Guinness Book of World Records
En stund in i konserten kom en kvinna upp och delade ut plaketter till bandet då de skrivits in i Guinness Book of World Records för mest antal efterföljande vinster för Entertainer of the Year. Fem vinster mellan 1981 och 1985. Högljudda applåder och vrål från fansen följde såklart.
Bandet passade också på att presentera sitt kommande album Southern Drawl som släpps den 18 september och debuterade första singeln. Det är första albumet på 14 år som innehåller nya låtar.
Efter konserten samlades en liten skara fans vid byggnadens sidoentré för att förhoppningsvis få en mer glimt av herrarna och kanske, kanske få en autograf eller få ta ett foto. Teddy Gentry kom ut, men hoppade direkt in i sin bil. Han körde dock inte, utan satt där inne med sällskap. Jeff Cook kastade sig mer eller mindre in i sin bil och körde därifrån utan att bry sig om de som väntade. Teddy klev efter en stund ut ur sin bil och kom och pratade lite med de som samlats. Han tog med sig några fler till sin bil och satte sig. Det hela verkade så underligt. Efteråt har vi läst att han under två timmars tid tog in fans i bilen för att få lyssna på spår från den kommande skivan. Solen gassade och temperaturen låg väl över 30 grader, så vi gav upp efter en stund. Randy såg vi inte röken av. Vi satte oss i bilen och påbörjade vår resa tillbaka till Nashville, glada och lyckliga över det vi fått uppleva. A once in a lifetime experience.
Text & Foto: Emma Brissman